Van wie was Hendrik VIII van Engeland?

Hendrik VIII (Engels: Henry VIII) (Greenwich, 28 juni 1491 – Westminster bij Londen, 28 januari 1547) was van 1509 tot 1547 koning van Engeland, heer van Ierland en later ook koning van Ierland. Hij stamde uit het Huis Tudor en was een zoon van Hendrik VII en Elizabeth van York.

Hendrik VIII staat bekend als het stereotype van de zelfbewuste renaissance-vorst. Hij was intelligent en geïnteresseerd in kunst en wetenschap. Hij werd echter ook beschouwd als liefdeloos, egoïstisch en wreed. Tegenstrevers, echtgenotes of dienaren die hem niet aanstonden, ruimde hij meedogenloos uit de weg. Hendrik was berucht vanwege zijn huwelijksperikelen; hij heeft zes echtgenotes gehad, van wie hij er twee liet onthoofden.

Tijdens zijn bewind werden Engeland en Wales wettelijk verenigd in één koninkrijk, meer dan twee eeuwen na de verovering van Wales door Engeland. Een nog belangrijker ontwikkeling was de afscheiding van de Anglicaanse Kerk van de Kerk van Rome, vanwege een conflict met de paus over de ontbinding van zijn eerste huwelijk. Hiermee werkte hij onbedoeld de protestantse Reformatie in de hand. Hij liet zich in 1511 door paus Julius II betrekken in de Oorlog van de Liga van Kamerijk tegen Frankrijk, waarbij hij in de rug werd aangevallen door Frankrijks bondgenoot Schotland. Hij en vooral zijn echtgenote Catharina van Aragon - die de in Frankrijk vechtende Hendrik "waarnam" - wisten Schotland in 1513 echter een zware nederlaag toe te brengen in de Slag bij Flodden Field. In Frankrijk boekte hij enkele militaire successen, zoals in de Slag bij Guinegate. In 1516 stichtte Hendrik VIII de Britse postdienst Royal Mail en benoemde hij Brian Tuke als Master of the Posts (postmeester).

Jane Popincourt, född okänt år, död efter år 1516, var en engelsk hovfunktionär, känd som älskarinna till Henrik VIII av England.

Hennes bakgrund är ofullständigt känd. Hon uppges ha kommit från franska Flandern, där det fanns en adlig familj med namnet Popincourt. Vid något tillfälle ska hon ha varit anställd vid det franska hovet, och det uppskattas ha varit hos den franska drottningen Anna av Bretagne under dennas första äktenskap.

År 1498 anställdes hon som hovdam hos Englands drottning Elizabeth av York; hennes främsta uppgift som sådan var att fungera som lärare i franska åt de engelska prinsessorna, Margareta Tudor och Mary Tudor. Mellan 1502 och 1509 var hon hovfröken hos Mary, och 1509–1514 hos drottningen, Katarina av Aragonien. Åren 1513–1514 ska hon ha haft ett välkänt förhållande med Louis I d'Orléans, hertig de Longueville, det franska sändebudet vid det engelska hovet. Detta var på sin tid en skandal. När Mary Tudor år 1514 skulle gifta sig med kung Ludvig VIII av Frankrike, bad hon att Popincourt skulle få bli en av hennes hovdamer, men Ludvig vägrade att tillåta detta. Orsaken är okänd. Han uttalade att hon borde brännas på bål, vilket antyder att hon hade begått religiösa brott, men det kan också ha varit på grund av hennes förhållande med Loungeville.

Under 1514 ska Popincourt ha haft ett förhållande med Henrik VIII. Detta förhållande omtalas ofta i historien och hon inkluderas ofta i listan över kungens älskarinnor, men i själva verket finns det inga samtida tecken på att så ska ha varit fallet. I slutet av 1514, när Ludvig VIII hade avlidit, bad Popincourt om att få återvända till Frankrike, och Henrik VIII gav henne en generös penninggåva. Detta har tagits som ett tecken på att de tidigare haft ett förhållande, men med tanke på att hon varit i tjänst hos engelska kungahuset i snart tjugo år, vore det en naturlig gåva av yrkesmässiga skäl.

Hon avreste till Frankrike år 1516, och återupptog då sitt förhållande med Loungeville. Hon nämns dock inte mer efter detta.

Elizabeth Carew, även känd under sitt födelsenamn Elizabeth Bryan, född 1500, död 1546, var en engelsk adelskvinna. Hon har utpekats som älskarinna till Henrik VIII av England (1514).

Hon var dotter till Sir Thomas Bryan och Margaret Bourchier och syster till Sir Francis Bryan, och gifte sig med Sir Nicholas Carew. Hon hade vuxit upp vid hovet, och tillhörde Henrik VIII:s inre cirkel och deltagare i hans nöjesliv. Under 1514 noterades det att kungen gav henne många dyrbara gåvor och det förekom rykten om ett förhållande mellan dem, men det är möjligt att det snarare var Charles Brandon, 1:e hertig av Suffolk hon hade en relation med.

Margaret Shelton (likely died before 1555) was the sister of Mary Shelton, and was once thought to be a mistress of Henry VIII of England.

Mary Berkeley (1480 circa – XVI secolo) è stata una delle amanti di Enrico VIII d'Inghilterra.

In seguito alla relazione con il re, diede alla luce due figli, Thomas e John mai riconosciuti. In seguito sposò sir Thomas Perrot ed in seconde nozze Thomas Jones.

Anne Basset (1520 – before 1558) was an English lady-in-waiting of the Tudor period, reputed to have been the mistress of King Henry VIII.

Anne Hastings, Countess of Huntingdon (née Anne Stafford) (c. 1483–1544) was an English noble. She was the daughter of Henry Stafford, 2nd Duke of Buckingham, and Catherine Woodville, sister of queen consort Elizabeth Woodville. She was first the wife of Sir Walter Herbert and then George Hastings, 1st Earl of Huntingdon, and served in the household of King Henry VIII's daughter, the future Queen Mary I.

Elizabeth Stafford, Countess of Sussex (c. 1479 – 11 May 1532) was an English noblewoman.

Maria Boleyn (Engels: Mary Boleyn, Blickling Hall, Norfolk, 1499/1500 — Essex, 19 juli 1543) was een lid van de familie Boleyn, die in Engeland aanzienlijke invloed genoot aan het begin van de 16de eeuw. Zij was een zuster van Anna Boleyn, de tweede vrouw van koning Hendrik VIII van Engeland. Eerder was Maria zelf een maîtresse van Hendrik VIII.

Elizabeth Blount (c. 1498/c. 1500/c. 1502 – 1540), commonly known during her lifetime as Bessie Blount, was a mistress of Henry VIII of England.